Jag borde vara överlycklig. Istället kände jag bara tomhet.
Ibland smakar inte framgången som man har föreställt sig.
Jag har förberett mig för en tenta i patenträtt i nästan ett år. Många-många kvällar och helger har gått åt. Jag kapade i princip allt umgänge med vänner och avskärmade mig från min familj. Jag behövde dessa timmar för att plugga.
Tentan skriven. Resultatet kom. Långt över förväntan! Men jag kände ingen glädje, ingen upphetsning ingen ”yay!”-känsla. Bara tomhet.
Sedan grät jag. I flera veckor.
Jag antar att jag förvägrade mig så mycket under det där året. Sådant jag behöver för att må bra. Att umgås med människor jag älskar. Att investera i relationer. Att uppleva nya saker och platser.
Istället för att vara lycklig över resultatet kände jag mig så ledsen över allt jag har gått miste om under året.
Ibland smakar inte framgång som man har föreställt sig. Ibland är den för kryddad med uppoffringarna man behövde göra för att nå framgången. Bitterljuvt.
Fortsätt läsa →